Ella The Princess
Jag har aldrig varit någon kattmänniska, kan nog helt ärligt säga att katter har haft väldigt låg status i mina ögon. Jag har varit rädd för dem, tyckt att de varit opålitliga och känt att de får gärna finnas, om de håller sig långt bort från mig. Men sen hände nåt..... av olika anledningar så bestämdes det att vi skulle skaffa katt. Mannen var måttligt road och sa inte ja och inte heller nej, så då är det ju i praktiken ja, eller hur?! Eftersom jag hatar råttor och ormar mer än vad jag ogillade katter så var en utekatt inte aktuellt över huvudtaget, då jag inte ville riskera att hitta något sånt i min säng, soffa eller på nåt annat olämpligt ställe som jag hört att katter kan dumpa sånt på. Till saken hör ju också, att vi i princip bor på vägen, så jag ville ju gärna att katten skulle överleva lite längre än sin första utevistelse.
Nu började jag kolla lite på olika raser som skulle kunna tänka sig att passa som innekatt, utan att känna sig inlåst och liksom snuvad på konfekten. Valet blev till sist mellan raserna Chinchillaperser och Ragdoll. Och till slut så hittade vi den perfekta katten i Vingåker.......en Ragdollfröken döpt till ELLA MAY, till vardags ELLA.
Den här lilla damen flyttade in hos oss och det gjorde hon med en sån självklarhet att jag blev helt paff. Hon tog plats direkt, och det var precis som att hon alltid bott här. Inget krångel med något någonsin!
Självklart ska en Prinsessa ha en silverdivan!
Det enda den här damen får jaga är flugor, och här är det bananflugorna som kommer gå en tragisk död till mötes. En och annan dammråtta finns det även möjlighet att få jaga.
Hon är väldigt sällskaplig, mysig och väldigt väldigt nyfiken! Det är inte så att hon alltid vill ligga i knät, det gör hon när hon vill, men hon är alltid där vi är. Här har hon krupit ner under filten hos mig. Favoriten är ju förstås husse, han som inte ville ha henne, oj vad de tycker om varandra. Hon går inte och lägger sig förens husse går och lägger sig, och när han tar fram borsten då kommer hon springandes och hoppar upp i hans knä, det finns ingen som borstar som han!
Knackar det på dörren så är hon först dit för att kolla vem som kommer...mer hund än katt i det avseendet.
Sååå.....man kan lära gamla hundar att sitta. Tycker det här med katt är perfekt, ångrar inte en minut att vi skaffat henne, hon tillför så mycket. Och nu så har även Prinsessan fått träffa en fin Prins, och har vi tur så kommer vi få söta kattungar i mitten- slutet av februari!
Hon är så fin. Hoppas det blir ungar! Kan jag få komma och snosa om det blir bebisar??